...när vodkan gjort oss vackra

...

gotta find me a future - move out of my way

Hur många gånger har jag inte gått här och förbannat mig över oss… över dig… eller kanske mest över mig själv. Något oss finns inte. Det är därför jag går här, ensam, genom stadens mörka tystnad medan snöflingorna stilla faller. Det är som en scen tagen ur en gammal deckare. Jag föreställer mig hur jag promenerar genom ett svartvitt New York. Kanske stannar jag till under skenet av en gatlykta, ser mig bistert omkring och försöker finna svaret på mordgåtan jag håller på att lösa. Sedan drar jag ett bloss ur min cigarr och fortsätter hem i natten. Kanske finner jag aldrig svaret. Kanske förblir gåtan olöst livet ut tills den faller i glömska. Fast just nu vet jag inte ens vilken gåta jag söker svar på. Jag vet inte vem som är skurken. Är det du eller jag? Det enda som är säkert är att jag inte kan lita på någon. Alla är misstänkta.

På sista tiden har den här bloggen handlat nästan löjligt mycket om Ryan Adams – på ett eller annat sätt. Men det kanske bara bevisar vilket järngrepp han har om mitt liv. Visst har jag haft djupa perioder med Nirvana, jag har varit sjukligt besatt i Led Zeppelin, för att inte tala om Beatles och jag har nästan mått illa av Simon and Garfunkel (på ett bra sätt).

Men det här är annorlunda.

Det går inte att beskriva med ord hur han påverkar mig med sin musik. Han kan få hela min kropp att sprudla av eufori och jag skulle kunna springa tio varv runt jorden av det lyckorus jag får när jag lyssnar på Firecracker. Han kan samtidigt få mig att gråta mig till sömns natt efter natt till Sylvia Plath, tom och kall av hopplöshet. Men framför allt tröstar han mig när ingen annan finns där, viskar att allt kommer bli bra och att det kommer ordna sig till slut.

Jag skulle aldrig överleva en dag utan honom. Varje morgon längtar jag efter att få sätta mig på tåget till skolan med hans röst i hörlurarna, se på när verkligheten svischar förbi utanför fönstret och känna att ingenting annat existerar.

Det är en obesvarad kärlek som aldrig kommer kunna ersättas.

Men att han spelar i Stockholm den 11 maj bedövar smärtan en smula.

you meant everything.

Det snöar.

Jullovet är snart slut och för första gången den här vintern snöar det. Det är inga stora flingor som faller och jag konstaterar att det förmodligen kommer vara borta i morgon när jag vaknar, men det snöar åtminstone.

Marken blir fort vit och lyser upp den mörka dimma som lagt sig över husen. Gatorna är spöklikt tomma, den lilla staden sover sedan länge och jag promenerar ensam hem genom vinternatten. Mina skor river brutalt upp den sköra, nyfallna snön och förstör det perfekta täcke av iskristaller som bildats. Avtrycken efter mina skor blir till en stig i den annars så orörda snön och gör det möjligt för vem som helst att följa efter mig, men jag är allt annat än rädd just nu.

Med snön kommer också det trygga lugn som jag först nu inser att jag har saknat hela vintern. Jag tar ett djupt andetag och låter varje millimeter av min kropp fyllas av detta bekanta, välbehagliga lugn. Plötsligt rasar tusen minnen från förra vintern över mig och för en sekund tror jag att Det gamla är tillbaka. Men det är då jag inser det – jag är mig själv igen.

...

note to self: don't change for anyone
note to self: don't die
note to self: don't change for anyone
don't change - just lie

Jag har sagt det förut men jag säger det igen - livet är upp och ner och ner och upp.

Som vanligt.

Världen verkar liksom aldrig vilja vända på sig hur jag än försöker. Har dock börjat misstänka att det jag som är felvänd och står med fötterna någon helt annanstans än på jorden. Förvirrad vandrar jag runt i cirklar på gator som inte leder någonstans och jag kommer alltid tillbaka dit jag först började.

Plötsligt är Väsby inget annat än en tom förort full av meningslöshet och nedklottrade busskurer. Mina drömmar ryms inte längre här. Jag längtar långt bort till främmande städer fulla av vackra möjligheter.

Jag önskar att min hemstad var vacker. Att jag med stolthet kunde beskriva den som något mer än en trasig förort. Jag skulle sjunga om den med längtan och ömhet. Jag skulle för evigt vara den trogen.

Men min hemstad är allt annat än vacker.

Nu är den dessutom full med smutsig snö.

...

oh Jacksonville, how you burn in my soul

how you hold all my dreams captive

Jacksonville, how you play with my mind

oh my heart goes back, suffocating on the pines

in Jacksonville

...

strung out like some christmas lights
out there in the chelsea night